 |
|
 |
||||||
|
|
|||||||
Du Alkohol med dina klor
tag ej någon annan, tag ej min bror Det finns människor, svagare än du tror och det är i dessa du bor De ej livet klarar så länge du i dem varar De orkar ej mer och det enda de ser är en hög svart mur en del tar sig över med mycket tur Men den del vänder om går tillbaks därifrån de kom Önskar sig tillbaks till livet Klivet till livet så tag och klipp dina klor så jag får chansen att behålla min bror Men sett från ett annat håll herr Alkohol har jag nu suttit och tänkt till Ge stackarna mer än vad de tål och helst lite till så de slipper detta "hål" De passar ej i detta liv så låt de ta dödens kliv De endast på dig tänker och åt andra helvete skänker Flaskor här och flaskor där endast dig de håller kär Det enda de tydligen vill är att få behålla dig ett tag till Så tyvärr herr Alkohol måste du nog vässa dina klor för att ta andra, för att ta min bror Vad tyckte du om texten? Du måste vara påloggad för att kunna ge betyg och kommentera. Logga på eller Registrera dig , det tar högst 10 sekunder. Betyg   Genomsnittligt betyg: 3,7 3 läsare har gett betyg Författarens beskrivning Detta är min första dikt Kommentarer A Blondie Svensson, 7 april 2006: Kraftfullt. Caroline Essenholm, 24 januari 2006: känslosam och personlig och utelämnande... Du berör... Anki Flygare-Nilsson, 6 januari 2006: Jag skrev fel att året var 1995 då jag skrev av mig - året var 1985 då jag började med denna första dikt. Anki Flygare-Nilsson, 6 januari 2006: Hej Åsa och tack för de fina orden om dikten, jag känner mig glad över det Åsa Tiljander, 5 januari 2006: Ett svårt ämne, och ett viktigt, att stångas med missbruksproblem är aldrig lätt! Jättebra skrivet! Anki Flygare-Nilsson, 29 december 2005: Missbruksproblem är inte lätt att tacklas med och jag har väl inte bara haft en närstående utan ett antal och det är inte lätt att vara sk medberoende på olika fronter och se hur de uppslukas av drogerna, man är helt maktlös. Man blir bitter, arg, förbannad, ledsen och beskyddande på något sätt. Jag kände då 1995 att jag mådde bättre av att skriva av mig och det finns måååånga fler än denna. Jag fick stor sorg åren 1992-93, 5 st anhöriga rycktes bort och då föddes ca 70 st svarta dikter så när jag idag läser dem fattar jag inte att jag det är jag som skrivit men jag satt i snödrivan och grät och skrev, några kanske jag publicerar här i framtiden. Tack för kommentaren / Anki Anonym, 29 december 2005: Tänkvärt! För mej som har närstående med A-problem känns det angeläget. Det är nog bra att få ur sig en del av den egna ångesten genom dikten också. Dock tycker jag att texten känns aningen haltande själva melodin hackar en aning. Men nog är det läsvärt. |
|
|||||||
Contacts Synchronizer Buy and Sell Domains HantverkarGuiden TraineeGuiden.se Gratis saker hos GratisListan.se | ||||||||
